Veckoreflektion v. 6
Nu var det ett bra tag sedan jag gjorde detta, har nästan glömt hur det ska gå till. En reflektion över veckan som varit kanske verkar som en enkel sak men med våra få dagar i skolan och många timmar i egenstudier utspridda över dagen värvat med en annan del av livet spinns ihop till en enda röra såhär när en ska tänka tillbaka.
Uppgiften vi hade fått tills på tisdag var på många sätt krånglig att få till, att komma ihåg, minnas de känslor en bar på för så länge sedan. Hur kan ett material representera en känsla? Vad har jag för material att tillgå till att börja med? Hur mycket vill jag dela med mig av? Hur mycket behöver jag dela med mig av? Vad har jag ens att dela med mig av?
Nä den var krånglig på många sätt och vis, jag kom inte så långt som jag borde heller. Det blev en karta över min resväg från Kryddkrassegatan i Lövgärdet/Angered där jag är född och uppvuxen till Järntorget där jag spenderade mina gymnasieår. Kartan är gjord av en karta, jag antar att jag var en ganska ordentlig student, en som för det mesta gjorde som jag skulle.
Uppgiften vi fick i tisdags gjorde jag, jag satte igång direkt och tyckte att det var väldigt roligt. Däremot hade jag inte varit tillräckligt noggrann när jag läste instruktionerna och fatte uppgiften fel. Trots det är jag nöjd med resultatet. Pilljobb och massa färg!
Rummet föreställer röda rummet, det som August Strindberg skriver om i sin bok med samma titel. In i detta rum har jag stoppat in ett dumt citat från moderaternas ungdomspartiledare. En artikel som först verkar lovande men som sedan slutar i en usel lösning.
Trevlig helg!
