orangetmajs

Måndagen började bra med att vi missade halva föreläsningen på grund av att vårt schema visade fel sal. Vi fick se sista delen av en powerpoint presentation och sedan sluta för dagen. Jag hann iallafall uppfatta skillnaden mellan ikon, index och symbol innan det var dags att åka hem igen. Eftermiddagen gick åt till att ”formulera ett välslipat argument” för varför bild borde få mer tid i skolan.

Under tisdagen fick vi framföra våra argument för resten av klassen. Det sas mycket klokt. Jag behövde höra dessa argument. Jag kommer att behöva höra mer och tänka mer kring det själv innan jag kommer fram till hur jag uppfattat ämnet bild i skolan. Framförallt hur jag vill att det ska uppfattas när jag blir lärare. Jag har hur som helst fått bekräftat att där fokusen i bildämnet tidigare har legat, på tekniker och skicklighet inte längre är det som gäller. Det känns bra. Jag vill inte ha en miljö där eleverna jämförs och tävlar om vem som är ”bäst”. Fokus ligger istället på bild som språk och som verktyg för att förstå det visuella, elever ska lära sig förstå, tolka och kommunicera med bilder. Eleverna ska lära sig genom misstag och lära sig att lära genom bilder. Inte minst att det kan vara riktigt kul med bild.

På onsdagen hade vi, precis som vi brukar, assignment. Fjärde onsdagen i rad och jag väntade med spänning på att få uppgiften skickad till mig. Som vanligt var det lika idéskapande, förvirrande, svårt, lätt och skojigt som vanligt. Hundra tankar som snurrar i huvudet: ”Vad menar dom? Vad menar jag? Vad vill jag? Kan man göra så? Hur skulle det bli om jag..? Kan jag göra så? Är detta en bra idé?”. Tillslut kommer jag fram till något och så gör jag det.  Jag lär mig av misstagen, av vad jag borde gjort annorlunda. Dagen därpå lär jag mig av vad de andra har gjort och hur mina saker återigen visas och får ta emot, kommentarer, ris och ros, förslag till att gå vidare och att förbättras. Jag försöker att komma ihåg allt.

Fredag denna veckan höll två utav de fyra grupper vi blivit indelade i, i var sitt sokratiskt samtal. Båda startade intressanta diskussioner men en utav dem var mer hetsig och med mer bestämda åsikter. Jag är alltid rädd att i sådana här sammanhang ta för mycket plats. Även om jag inte avbryter folk så kan jag känna att jag är i vägen när någon annan vill säga något. Detta å ena sidan men å andra sidan så tänker jag att man får försöka ta plats i samtalet om man vill ha den. Jag nekar ingen att prata men jag kan ju inte heller tvinga någon. Samtalsledarna skötte sin uppgift bra och flikade in om det behövdes och i almänhet sköttes det hela bra.