orangetmajs

De två intensiva utställningsdagarna tog hårt på psyket. Stress innan, få ut allt, affischera, fota, printa. Sedan skulle allt hängas upp, vi skulle hitta en plats bland många andra i ett litet rum med 16 utställare. Men det gicka bra tillslut, allt kom upp, de flesta var nog nöjda. I vilket fall så tyckte jag att det var underbart och se allt samlat, och hur olika allas hade blivit. Trots att vi startade på samma ställe med samma direktiv.

 

Det jobbigaste och roligaste var att höra allas opponeringar på varann. Det var roligt och spännande för att man fick höra hur saker och ting kunde tolkas, man fick följa in i de andras skapandevärld och själv bli granskad och sedd utifrån. Att sitta som en liten skolklass ihopkurade på golvet gav ett perspektiv på utställningen som jag tyckte om. Att ställa ut kändes så formellt, men att sitta tillsammans på golvet och diskutera tog bord en del av udden. Men det var också oerhört utmattande att sitta ner så länge, att prata om så många. Jag var redan väldigt trött av sömnbrist och över en veckas konstanta stress. Jag blev dessutom stel i både rygg och axlar av att sitta så som jag gjorde. Jag betedde mig inte som en exemlarisk lyssnare och jag vill be om ursäkt ifall någon fann mitt beteende stötande.

 

Om min egen presentation på utställningen vill jag säga att jag vet att jag kunde ha gjort det mycket bättre. Men när jag befann min i den trötthet, tidsbrist och brist på pengar som jag gjorde ficka jag inte till det riktigt som jag hade velat. Framförallt ville jag haft större foton och mera affischer med än de som var. Men som sagt, det blev lite som det blev. Jag får väl tänka mig nogrannare för innan nästa gång.

 

Några dåliga bilder på ett ganska dåligt upplägg av mig: