Makt - sjunde veckan
Nu börjar det dra ihop sig mot slutspurt inför utställningen. Det har hunnit hända en hel del under kursens gång, inte minst i mitt eget huvud. Därinne har det pågått en ständig kamp. Min största rädsla är att inte vara duktig nog, att vara tråkig, ooriginell, att ha gjort för lite och att inte hinna klart. Jag brinner för det jag gör, därför känns det som att jag gör för lite. Jag vill mer än vad som går, starta revoultion mot trångsyntheten klarar jag inte själv på sju veckor.
Tiden har gått otroligt snabbt fast nu tycker jag sju veckor känns långt. Sju veckor frammåt i tiden känns långt. Vad som hellst kan hända. Jag tänker mig frammåt i tiden. Mitt gestaltningsarbete slutar inte vid utställningen, inte vid kursens slut, inte ens till sommaren. Det jag har lärt mig och det jag vill göra tar jag med mig i livet. Frammåt!
Min propaganda är klar nu, den är utskriven i planchformat och ska tejpas upp någon gång snart. Det som känns dumt just nu är att jag inte kommer få så mycket annan slutprodukt. Den absolut största händelseutvecklingen har skett i mitt huvud oh är ytterst svårt att beskriva. Jag tänker ändå ge det ett kortfattat försök i nästkommande inlägg.
Att befinna sig i en gestaltningsprocess har varit som att åka Parisehjulet på Liseberg. Jag åker upp, sen ner, sedan upp igen. Ibland får jag sitta och vänta där nere och ibland fastnar jag däruppe. Jag har till och med kännt av höjdrädslan samtidigt som jag inte vill kliva av. Ett varv till kan jag väl få åka?
Jag är inte ooriginell, inte tråkig, jag har inte gjort för lite men jag kommer göra mycket mer.
