orangetmajs

Första dagen på veckan. Måndagstrött och halvseg befann jag mig på en lektion om konstteori. En föreläsning om Februariimperiet. Jag hade aldrig hört talas om detta imperium förut, var det bara jag som inte hängde med? Jag var tvungen att fråga. Ingen av de runt mig visste vad han pratade om. Det hela blev bara konstigare och konstigare. Tillslut måste jag skratta. Jag hade förstått att det var något relativt nytt påhitt och gissade på någon slags uppgift som någon fått i skolan. Det visade sig vara Göteborgs tre konstskolor som hade skrivit en gemensam historia. Syftet var att visa på hur all fakta/historia som finns har blivit vald av någon att presenteras på ett visst sätt. Historien om Februariimperiet behöver inte var mindre sann än all annan konsthistoria vi blir presenterade för. Det handlar om urval, kontext och presentation.

Detta skulle vi senare ta med oss till en egen presentation av delar ur konsthistorien. Min grupp fick kvinnlig expressionism som vi sedan jämförde med kitsch. Vi presenterade för gruppen grundligt om expressionism i allmänhet och sedan lite kort om Sigrid Hjertén. Vi presenterade även lite tankar som kom upp när vi jämförde expressionism med kitsch. Expressionism, som vars syfte var att gå emot det avhumaniserande samhälle som såg människor som massproducerande maskiner och istället markerade sitt avstånd mot realismen genom att uttrycka starka känslor i sin konst hellre än verklighetstrogna avbilder. Sedan kitsch som vars hela syfte är att man massproducerar den. Det spännande här var att om man tar Munchs ”Skriet” som ett exempel så kan man se ett exempel på en starkt känsloladdad tavla som idag har massproducerats och visats i så många former att den nu för tiden nästan kan klassas som kitschig.

           

På onsdagen var det dags för assignmet igen.  Denna gången skulle vi spela in en scen från en film som vi tyckte om och själva spela rollerna. Jag och tre vänner sammanstrålade på skolan för att hjälpa varann med att filma och skådespela. Åtminstone hade jag väldig roligt, det var lite spännande att springa runt i kostymerna mitt inne i stan. Vi hade även en åskådare när vi spelade upp en scen från Moonrise Kingdom. Han satt från början till slutet och gav oss en snabb applåd och tackade oss för uppvisningen. Hela dagen kändes bra i magen, på kvällen hade jag däremot dragit på mig en förkylning med feber. Det kanske inte var så bra att strosa runt i tunn klänning och bara knästrumpor men det var det värt!

Torsdagen gick som vanligt åt till att lyssna på spännande tankar och tolkningar, samt kolla på vad de andra har hittat på. Under eftermiddagen planerade vi inför det sokratiska samtal vi skulle hålla inför gruppen nästkommande dag. Vi började med att fundera över vad vi ville att diskussionen skulle hamna någonstans. Utefter det valde vi ingång och inledande fråga. Det hela verkade intressant och jag var nyfiken på hur samtalet skulle gå.

Sokratiskt samtal-fredag igen. Min grupps tur att föra samtal. Jag ville verkligen inte missa detta men febern från onsdagen tvingade mig att stanna hemma i sängen. Så kan det gå!