Kulturorientering
Illusioner
I snöfall och eftermiddagsmörker hade vi bestämt möte i Frilagret. En utställning med titeln ”Illusioner” och unga konstnärer. De flesta i gymnasieålder. ”Vad spännande” tänkte vi. Konstnärer i samma ålder som de vi ska undervisa.
I ett litet rum trängdes foton och tavlor med varandra. I samma lilla rum satt utställarna och stickade. Allt kändes så nära inpå. Det kändes jobbigt att diskutera det man såg när man visste att de som hade gjort verken satt precis bakom.
Det var fina saker, duktiga skapare och inspirerade budskap. Mycket utav det som dagens debatt togs upp på ett snyggt sätt.
Cinemateket hade bestämt sig för att visa animefilmen Galaxy Express 999, gratis dessutom, det var svårt att tacka nej. Jag har inte kollat särskilt mycket på anime förut. I början av filmen tänkte jag mycket på att det var så olikt många andra genrer men en bit in i filmen var jag så meddragen att det kändes självklart. Från början var detta en manga skapad av Leiji Masumoto 1977-1987 men blev en animeserie 1978-1981 och sedan en film. Huvudpersonen är en pojke vars dröm är att få komma med tåget Galaxy Express 999. Slutdestinationen på dess resa är en planet där man kan få byta ut sin kropp mot en mekaniskt. Detta vill han, mest för att kunna hämnas mordet på sin mamma. Längst vägen och på de olika planeterna händer en massa spännande saker. Pojken träffar på de som vill honom illa men också de som vill honom väl. Vissa försöker även att avråda honom från att byta kropp. Han blir vän med en kvinna som hjälpte honom att fly undan skurkar i hemstaden men också att komma med tåget. En bra film och en annorlunda upplevelse för mig.
Det började med en väldigt snabb genomgång av konsthistorien (i urval) vilket Fredrik Gunve var väldigt noggrann med att pointera. Han sa något i stil med ”Konsthistoria, och all historia sker alltid i urval. Jag kan inte få med alla delar och det kommer inte ni heller kunna sedan. Ni måste välja vissa delar, men då är det viktigt att ni är uppmärksamma på vad det är ni väljer och faktiskt väljer bort – och varför ni gör det”. Detta satte sig och kommer förmodligen sitta kvar ett tag till huvudet på mig. För mig kändes detta viktigt. Samtidskonstintroduktionen blev i stort sett en massa bilder från olika konstnärer med en hastig förklaring om varje.
Återigen talade herr Gunve om för oss att presentationer av historien alltid sker utefter någons urval. I vilken kontext saker presenteras spelar också stor roll. Syftet var att visa på hur all fakta/historia som finns har blivit vald av någon att presenteras på ett visst sätt. Den ”påhittade” historien om Februariimperiet behöver inte var mindre sann än all annan konsthistoria vi blir presenterade för. Det handlar om urval, kontext och presentation. Vi undersökte under denna lektion vad som händer när man mixar helt olika delar, t.ex. expressionism och kitsch och sedan presenterar det som en enhet. Vår grupp behandlade just detta exempel och jag förde in oss på någon slags ”djup” diskussion om vad som händer med konsten då den visas på så många olika sätt och så mycket så att den blir vardaglig. Kan en uttrycksfull och kraftig expressionistisk tavla bli alldaglig? Jag tog exemplet om ”Skriet” som idag finns i så många olika former att den blir kitsch. ”Men hur menar du nu?” undrade någon. ”Skriet kan väl aldrig bli mindre kraftfull?” Jo, menar jag. När den ser ut såhär för många blir inte ens originalet lika kraftfullt längre:
