Måndagen började med en föreläsning. Vi blev ombedda att skriva begrepp från den läsa texten på papperslappar och förklara dem med en definition. Dessa lappar placerade vi senare på golvet. Jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att behandla litteraturen på. Vi gick in på många av de lite svårbegripliga begreppen och hjälptes på ett sätt åt att förstå dem. De blev lättare att komma ihåg när man hade sett dem ligga där framför sig på golvet. Både när man hade fattat på samma sätt eller inte höll med om definitionerna tvingades man att tänka till och ta det till sig.

Andra gången det var dags för assignment kändes både lättare och svårare. Recycla en idé. Det var skönt att få tänka tillbaka. Vad hade jag haft för idéer tidigare? Vilka ville jag använda? Det var lättare för att jag visste hur det gick till och ungefär vad som förväntades. Det var svårare för att jag ville göra någonting helt annat.
Torsdagen gick åt till att kolla på och reflektera över vad våra klasskamrater hade skapat. Det kändes bra att höra och se hur olika vi hade gjort och hur olika vi tänkte och tolkade alltsammans. Det blev en hel del spännande prat. Det som jag tycker är så intressant och lärorikt är att höra hur vissa saker som jag inte själv har tänkt på i mina saker kan spela så tydlig roll i andras ögon. Vissa av de tolkningar som görs av mina gestaltningar utgår helt ifrån något som jag fann betydelselöst från början. Jag märker att ju längre jag befinner mig på HDK ju mer lär jag mig om hur verk faktiskt kan upplevas i andras ögon. Det kommer att hjälpa mig i framtiden.