Remediering
Pippi Långstrump har alltid varit en utav mina favoriter. Hennes ständiga ifrågasättande av det som känns självklart för de vuxna, hennes röda hår och fräknar, hennes självsäkerhet.

Vad händer när ens barndomshjältar växer upp?

Jag har (i den nedre bilden) utgått ifrån en bild på en modell i en reklamtidning och genom att dels måla på bilden med tuschpennor, gett henne en apa och satt in henne i en ny miljö försökt få henne att likna Pippi. Jag har alltså återanvänt en karaktär samt sättet att presentera en person på. Den vita rutan med information som används i modemagasin för att lära känna en modell bättre har jag skrivit om för att presentera min Pippi.
Jag anser att remedieringen är tydlig med tanke på att jag har valt ett foto som jag sedan redigerat "analogt" för att därefter göra ett slags kollage genom att klippa ut henne och placera henne i den miljön som passar den karaktären som jag har försökt skapa. Och karaktären är en remediering utöver själva tekniken, eftersom att jag har tagit en redan befintlig karaktär och skapat min egen version.
Min tanke var från början att bara göra ett vanligt porträtt, men jag började fundera på hur mycket karaktärsdrag och attribut som behöver finnas och hur långt en kan gå i förändringen för att betraktaren fortfarande ska känna igen motivet. Behöver Pippi verkligen ha sina flätor? Jag beslutade mig för att försöka med så lite förändring som möjligt. I slutändan så valde jag att ha med tilläggen som Herr Nilsson och stadsversionen av villa villerkulla ändå för att förtydliga vem bilen föreställde.
Jag är nöjd med bilden men tror att det hade blivit bättre och roligare om jag hade målat allt själv istället för att använda urklipp.